Hygienartiklar.se
Tidig historia
Detaljerade manér för hygien kan finnas i flera Hindutexter såsom Manusmriti och Vishnu Purana. Att bada är en av de fem Nitya karmas (dagliga rutiner), inom Hinduismen. Att inte bada varje dag kan leda till synd enligt vissa skrifter.
Regelbundet bad var ett av kännetecknen för den Romerska civilisationen. Genomtänkt utarbetade badrutiner konstruerades i tätorter för att tjäna allmänheten, vilka vanligtvis krävde infrastruktur för att upprätthålla personlig renhet. Komplexen bestod vanligtvis av stora, swimmingpoolliknande badhus, mindre kalla och varma pooler, bastu och spaliknande inrättningar där individer kunde bli inoljade. Det fanns olika avdelningar i det romerska badet som den badande skulle passera igenom. I början var det ombytesrummet som sedan efterföljs av en gymnastiklokal där man skulle motionera. När man börjat svettas i tepidarium med 50 °C värme och massage, följde caldarium med 60 °C och ibland även sudatorium i mycket torr 70 °C luft. Sedan i lavacrum följde tvättning i 35-40°C vatten och avkylning med slutligen en avslutande avkylning i bassäng, frigidarium. Denna badfarm har levt kvar ända till nutid med endast mindre ombildningar och finns även i annorlunda form i det turkiska badet. Bad utanför dessa tätortscenter innebar mindre utarbetade faciliteter, eller endast användningen av vatten.
I motsats till den populära tron, badning och renhet försvann inte som allmän praxis med kollapsen av det romerska imperiet. Faktum var att tvålproduktion blev först en etablerad marknad runt de så kallade ”Mörka Tiden” (tidig medeltid ~ år 476 – 1000). Badningen blev opopulärt först efter renässansen, ersatt av tät användning av svettbad och parfymer, då det rådde tro om att vatten kunde bära sjukdomar in i kroppen genom huden.
Nutidens hygien
Den moderna hälsovården och hygieniska medvetandet som vi känner den idag blev inte antagen förrän 18-1900-talet.
Hygien i Sverige
I Sverige fick ämnet hygien en vetenskaplig bas då en professur i allmän hälsovårdslära inrättades vid Karolinska Institutet år 1876. Idag omfattar hygien kunskapen om hur fysikaliska, kemiska och biologiska förhållanden påverkar hälsotillståndet. På senare tid har de fysikaliska och biologiska miljöförhållandena fått ökat intresse, de kemiska faktorerna stod i centrum under 1960- och 70-talen.
Badet
En brittisk lag förordnade år 1846 byggandet av badhus i alla tätorter över en viss storlek. På 1880-talet inledde en föreningsrörelse i Tyskland byggandet av badhus med mottot ”Ett bad i veckan åt varje tysk”. Kallbadhusen som kom att dominera de svenska städerna under 1700-talet följdes av varmbadhus. Badlivets utveckling i Sverige styrdes i stor utsträckning av professor Carl Curman under åren 1870-1910, som b.la. utvecklade Lysekil till en stor badort. Han satte även igång byggandet av det första stora inomhusbadet i Sverige, Sturebadet i Stockholm, 1885. En förfinad högreståndskultur utvecklades runt omkring badorterna med akter som vattendrickning med grötlunk till mässingsmusiken, men också spelkasinon och snarlika attraktioner. Här blandades sjuka, rika och sysslolösa, spelare, äventyrare, läkare m.m. Livet på badorterna gav upphov till ett komplicerat socialt mönster med inslag av skönlitterära skildringar. Arkitekturen utvecklades även till ett eget karaktäristiskt formspråk b.la. jugendinspirerade varmbadhus och en speciell träarkitektur för kallbadhusen (i t.ex. Borgholm och Malmö).
Till den tidpunkten var badlivet endast förunnat den mest förmögna delen av befolkningen. Mellankrigstidens ekonomiska och sociala utvecklingen led till en spridning av badandet till alla samhällsklasser. Lagstadgad tvåveckorssemester kom år 1939. Efterfrågan på utomhusbad steg dramatiskt efter år 1945 i takt med att västvärldens privathushåll fått stegrade ekonomiska resurser.
